slowthai släpper politiska debutalbumet 'Nothing Great About Britain'

Med singlar som ”T N Biscuits”, ”Ladies” och ”Doorman” har UK rapparen slowthai tagit platsen som en av UKs nästa stjärnor. 24-åriga grime rapparen från Northampton har oftast politiskt laddade texter och fått en del uppmärksamhet för sina spelningar. Han har med unika sin stil lyckats blanda ihop grime genren med punk i många fall ses slowthai som en punkrockare med sin karaktär. På scen står han oftast med en kungakrona och boxershorts, ibland ligger han i en kista och får publiken att skrika ”Fuck Theresa May”. Detta har gjort att slowthai lyckats samla på sig ett stort intresse runtom i Europa. Därför har även debutalbumet Nothing Great About Britain varit efterlängtat.

I albumet kritiserar han som väntat monarkin, regeringen och politiska högern – samtidigt som han bibehåller sin lyriska förmåga och speciellt glimten i ögat.

“I will treat you with the utmost respect only if you respect me a little bit Elizabeth, you cunt”.

Men allt är inte politik, i det sista spåret “Northampton’s Child” blir det mer personligt. Låten är dedikerad till hans mamma, som hyllas och rappar om de tuffa tiderna: “Gotta thank mum for the 23 years she wiped my arse.”

Debutalbumet blir en viktig skiva för arbetarklassen och ungdomar vilket gör att slowthai likt artister som Stormzy blir ett ansikte utåt för den publiken. I april lanserade han en kampanj med billboard-tavlor runtom i landet med olika påståenden. ”Recorded offences of hate crime in the UK have increased by 123% in the last 5 years” och “If you’re black you are eight times more likely to be the subject of a stop and search than if you’re white”

Även om slowthai kritiserar landet gör han det från ett patriotiskt perspektiv, i en tidigare intervju säger han:

“I love this country but I feel like we’re losing sight of who actually holds the power and what makes us great: it’s the communities, the small places that are forgotten, everyone that’s striving.”

Nothing Great About Britain gör inte fansen besvikna. Med texter om de ’bortglömda’ ungdomarna, områdena, arbetarklassen som mixas med de politiska aspekterna och gästinhopp av artister som Skepta och Jaykae, så lämnar slowthai ett stort avtryck som man inte får missa.