Ant Wan riktar hård kritik mot Grammisgalan

Varför ska hiphopen begränsas till en kategori?

Under veckan har Grammisgalan gått ut med alla nomineringarna för 2022. De presenterade då hela 21 kategorier. Däribland ”Årets hiphop”, ”Årets låt, ”Årets album”, ”Årets artist” och ”Årets musikvideo”. I Sverige har hiphop-genren under flera år varit en av landets största musikgenrer tillsammans med pop. Något som blev tydligt Grammis 2022, och som tyvärr inte är någon nyhet, var dock att landets hiphop-artister nästan enbart begränsades till kategorin ”Årets hiphop”. När Grammisgalan beskriver sig själva som: ”Sveriges bredaste musikpris”, frågar vi oss vart den bredden och representationen tagit vägen?

En artist som reagerat på det är Ant Wan som är nominerad till årets hiphop. Under fjolåret släppte han hela två album – Leylas World och Wow 2 som båda toppade listorna i Sverige. Såhär skrev han i ett meddelande på Instagram:

Med all respekt. @grammissverige

Vill ha en förklaring till varför jag inte är nominerad till samtliga kategorier. Bl.a. årets artist, album, video & textförfattare.

Förklara varför dom andra nominerade är mer värda nomineringarna, är det för att jag inte är vit? Eller för att jag inte har något stort bolag i ryggen? Med all respekt så tror jag ingen nominerad artist, eller artist någonsin, hade lyckats göra arbetet jag gjorde 2021 på egen hand. Jag hade till och med kunnat vara nominerad till årets kompositör. Inget album har haft samma påverkan som ’Leylas World’ hade 2021, vilken sommarlåt var större än ’Marbella’? Hade kunnat ta procent av turist-inkomsterna från Spanien. Och till sist, nämn en video i Sverige, inte 2021, utan någonsin, som är bättre än ’1942’.

Varför måste vi independent/icke-vita artister jobba 10 gånger hårdare än Thomas Stenström?

Politiker skyller på att vi hiphop-artister håller oss kvar i gatan efter vi lyckats och gjort pengar, men samtidigt öppnar inte branschen dörrarna till oss. Hur har ni tänkt att vi ska komma in i dessa vita rum? Ni kanske väntar på att vi ska bryta oss in? Vi är bättre än så, det är därför vi står kvar vid våra rötter.

Jag kräver inte att vinna varenda kategori, men ingen kan säga att jag inte förtjänar bli nominerad till samtliga.
Priser betyder ingenting för mig, men jag vet vad det betyder för mina fans och för folk omkring mig, folk som vet hur mycket jag lagt på det här. Och jag kommer inte låta en riggad gala sätta värde på min konst. Ni kan ta bort min nominering till årets hip hop.

Till er unga independent artister, priser har inget med konsten att göra, det har med vem du känner att göra. Låt inte galor som dessa säga vad som är bra och dåligt. Vi alla vet att ifall folket fick rösta, vi hade tagit hem varenda kategori.

Jag tar den här smällen för er och säger det alla egentligen velat och vill säga, för unga artister och för kärlek till Hip Hop.

Med det sagt, Grammis och P3 kan köra upp sina priser i röven.

Free mina bröder #IngenIndustriValp”

 

Visa detta inlägg på Instagram

 

Ett inlägg delat av Ant Wan (@ant.wan1)

I år fann en del hiphop plats inom ”Årets producent”, ”Årets låt” och ”Årets textförfattare” – men låg fortfarande i minoritet. Inom kategorierna ”Årets album”, ”Årets artist” och ”Årets musikvideo” kunde vi inte finna en enda hiphop-artist. Det trots att många musikvideos till hiphop-artister under fjolåret varit #trending på YouTube, att albumen toppat landets spellistor samt att artisterna sålt platinum med sina produktioner. När de backas av statistik, är det därför inte konstigt att många frågar sig vad som egentligen krävs för att hiphopen inte bara ska få ta plats inom sin genre – utan bemötas med samma respekt som övriga genrer? Förtjänar inte en av de största genrerna mer än så?

Grammisgalan har beskrivit sig själva som: ”Sveriges viktigaste musikpris” – men för vem om den inte representerar alla artister och fans? Det blir tydligt att Grammis förlorar sin prestige när såväl artister som fans tappar tilltron. Och för många har den tilltron har varit förlorad länge, om den någonsin funnits där. Kanske är det dags att vi slutar spela förvånade när vi varje år ser en brist av representation inom musikgalornas kategorier.