Italien är Europamästare efter rafflande straffavgörande
Football comes to Rome
Efter ungefär en månad av underbar fotboll, stor dramatik och intensiva matchdagar kontinenten runt, skulle slutligen en europamästare koras. Det var dags för final av Euro 2020 mellan England och Italien. Och vilken final det blev på ett kokande Wembley Stadium i London.
Det var två välförtjänta finalister som ställdes mot varandra. Ett Italien som imponerat med Roberto Mancinis fartfyllda fotboll och ramstarka defensiv. Mot ett av Gareth Southgate lett England som också imponerad, och som kanske även, beroende på vem man frågar, gick in i finalen som knappa favoriter. Framförallt med hemmaplanens fördelar i åtanke. Efter 55 långa titellösa år skulle fotbollen äntligen hem.
Det var också England som chockade Italienarna, och som endast två minuter in i matchen, tog ledningen genom vänsterbacken Luke Shaw. Det till bristningsgränsen fyllda Wembley Stadium exploderade i fullständig eufori. 1-0 till England och en drömstart.
Men det är inte alltid lätt att spela i ledning. England sjönk allt lägre ner i banan, bevakade ytor, och Italien tog över spelet alltmer. Utan att egentligen skapa några större farliga målchanser. Marco Verratti och Jorginho trillade boll på mitten och letade offensiva öppningar, men Englands 5-backlinje stod relativt tätt ända in i halvlek.
Andra halvlek fortsatte på samma spår. Ett italienskt kvitteringsmål hängde i luften och i den 67:e minuten satte kapten Leonardo Bonucci in kvitteringen efter en stolpretur. 1-1 till Italien och game on.
Matchen fortsatte på, och det blev förlängning. Känslan var att en sådan här kväll bara kan avgöras på ett sätt – via en klassisk straffläggning och duell mellan Gianluigi Donnarumma och Jordan Pickford i mål.
Den förstnämnda blev också stor italiensk hjälte när han räddade Englands alla tre sista straffar. Italien hade vunnit sin första EM-titel sedan 1968 och glädjen gick det inte att mista sig på. TV-bilderna visade upp fina glädjetårar hos Roberto Mancini och hos flertalet italienska spelare. Det här betydde mycket, och den stora mästerskapsförbannelsen fortsätter för det engelska folket. Football is not coming home, it is coming home to Rome …