Det har gått en lång tid sedan de muntra och lekfulla rimmen på debutalbumet Blue Slide Park. Då, när albumet släpptes år 2011, var det svårt att föreställa sig hur Mac Millers karriär skulle komma att se ut i dag. Med facit i handen kan vi notera att artistens musikaliska utveckling endast blivit bättre och bättre under de senaste sju åren. Mac Millers femte album Swimming blir ett tydligt kvitto på det.

I maj fick Mac Miller stor medial uppmärksamhet efter att ha arresterats för rattfylleri, samt efter att det tvååriga förhållandet med popstjärnan Ariana Grande tog slut. Då bestämde sig Miller för att lämna sociala medier helt och hållet. I en intervju med Zane Lowe på radioprogrammet Apple Music Beats 1 förklarar artisten att bägge parterna gått vidare sedan uppbrottet. Det hindrar däremot inte honom från att bearbeta och diskutera alltifrån förhållandet och sitt krossade hjärta, till missbruket, på den nya plattan.

Mac Miller öppnar albumet med låten “Come Back to Earth” vilken sätter ton för skivans återkommande tema – självacceptans som krockar med personliga konflikter kring depression, paranoia och missbruk. “Some ultimate reality / And I was drowning, but now I’m swimming” sjunger han i första versen. Det kan tolkas som att artisten är på förbättringsvägar och försöker lämna sina tidigare problem bakom sig. Ett liknande temat kring det metaforiska ”simmandet”/”swimming” hörs även på spåret “Ladder” med textraderna “I’m swimmin’ a bit, but deeper in thought / Keepin’ my head on top of my shoulders”. I en nyligen publicerad intervju med Rolling Stone Magazine berättade Miller om att albumets vibb är ”vattenfylld”  bestående av enbart funk och kvav soulmusik.

 

“Self care, I’m treatin’ me right, yeah / Hell yeah, we gonna be alright (we gon’ be alright)” sjunger Mac Miller i låten “Self Care”. Miller nämner, precis som i “Come Back to Earth”, att han är på en förbättringsvägar från sin destruktiva förhållningssätt till alkohol och droger. Den sista textraden: “Hell yeah, we gonna be alright (we gon’ be alright)” , kan antingen tolkas som en interpolering av refrängen till Kendrick Lamars singel “Alright”, eller en subliminal hänvisning till Ariana Grandes låt “Be Alright”. Albumets tredje singel är låten “What’s the Use?” som gästas av Syd (känd från bandet The Internet) och Snoop Dogg samt instrumentella inslag från multiinstrumentalisten Stephen ”Thundercat” Bruner. Sången har en väldigt jazz-, och funk-influerad ton som efterliknar materialet från det tidigare studioalbumet The Divine Feminine.

Produktionen på Swimming innehåller typiska jazz-instrument som vibrafoner, samt en orkestral orgeln vilken hörs regelbundet. Det är till mestadels tack vare artistens producent-alias Larry Fisherman, samt med hjälp från den hyllade producenten och kompositören Jon Brion (känd för sitt arbete med bland annat Kanye West och Sky Ferreira). När det gäller texternas handlingar, går det att jämställa Swimming med både albumet Watching Movies with the Sound Off (WMWTSO) och hans mixtape Faces vilket introducerade lyssnarna till rapparens introverta och självsökande personlighet som verkar vara hans  mest bekväma persona.

Mac Miller har lyckats acklimatisera sig väl i sin nya och ambitiösa alternativa jazzrap-stil. De välskrivna texterna tycks bli bättre för varje projekt som Miller släpper. Han har en mångfacetterad talang för låtskrivande som ständigt utvecklas. Det blir tydligt på dagens albumsläpp då Swimming har en aning vassare textrader i betraktning till låtskrivarens tidigare verk. Swimming introducerar en mognare och självsäkrare Mac Miller. Dock bibehåller spåren på albumet det soniska välbehaget som artistens mer psykedeliska hiphop-album (WMWTSO och Faces) lyckades erhålla genom sina depressiva teman.

 

Bästa låtarna: “Hurt Feelings”, “Dunno” och “2009”.

Skribent: Artur Bagheri