Robin Nazari släpper sin EP "Övre/Nedre"

Robin Nazaris debut analyserar samhällsstrukturerna i Sveriges förorter

Mellan åren 1971 och 1981 publicerades en rad studier som utforskade drogberoendets sociala mekanismer av psykologen Bruce K. Alexander. Experimentets hypotes gick ut på att levnadsförhållandena, inte nödvändigtvis drogerna, skapar missbruksproblem hos människor. Under experimentet placerades två råttor i varsin bur; den ena med tillgång till ett socialt liv, och den andra utan. Båda råttorna hade dessutom tillgång till vatten och morfinlösningar att konsumera, och hur mycket av varje vätska som råttorna drack noterades av forskarna.

Forskarna fann att råttan med tillgång till bättre sociala förhållanden drack avsevärt mindre morfindryck än sin asociala motpart – ett resultat som ändrade hur hela världen såg på missbruksbeteende för gott.

Tillbaka till Sverige, 2019. Trots att Sverige ligger mycket högt i världsrankningen över länder som är bäst att bo i, så lider flera invandrartäta orter landet runt av grov brottslighet och utanförskaps problematik som har gjort sig kännbar på flera sätt. Invandrare presterar sämre i skolor och arbetsliv, de tjänar mindre pengar än sina svenska motparter och de utgör på så sätt en underklass i det svenska samhället. 

Tankarna far till Alexanders experiment. Även om det är utdaterat, och även om det förenklar missbruk till ett narrativ som inte alltid förklarar verkliga, komplexa historier bakom missbruk, så finns det en sanning att hämta från den: människor, som råttor, påverkas av sitt sociala yttre. Om det inte ligger rätt till så söker människor sig till lycka, bekräftelse och säkerhet på ett eller annat vis, och för vissa kan det vara pengar, för andra kan det vara våld och för tredje kan det vara isolering. Kan Alexanders teori förklara varför Sveriges förorter ser ut som de gör idag? Och vad, i så fall, kan lösningen på den polemiken vara?

På sin tredje EP Övre/Nedre visar Robin Nazari en sällsynt förmåga att sätta i sammanhang lösa beteenden, tankar och känslor som kännetecknar den mörkare sidan av dagens Sverige; samhällen där allas välstånd hänger samman, samhällen som alla längtar efter att lämna så fort som de får tillfälle. På låten ”Har du hört bror?” rappar Robin:

”Vem har vi o skylla på, vi sätter väldigt låga mål, när alla här vill göra mål?

Vem har vi o hylla då, om alla här som tjänar stål, kommer flytta härifrån?

Med en dålig start når man inte pallen, ens enda chans är de andra faller

Med en dålig start når man inte pallen, om en faller, alla faller så vi faller”

 

Robin är inte främmande för vikten av kollektiv. Han förstår vikten av att befinna sig bland rätt människor, och i sitt verk utforskar han hur vi drivs av både hur andra uppfattar oss och hur andra beter sig omkring oss. ”Highlife” är en essä (och en varning) om filosofin bakom att göra kortsiktiga val på jakt efter stora vinster; ett slags jaktbeteende av rus som inte är helt olikt den asociala råttans överkonsumerande av morfin. Dessa destruktiva beteenden förstärks av att omges med andra som jagar samma rus på samma bekostnad. På ”Hi-lifr” rappar TRE60-kollegan Nebay Meles:

 

”Leva highlife, my g vi lever livet/ Min bror vi splittar maten, pengar och dyra viner/ Inte enkelt o välja andra alternativet/ När alla står o flasha sin senaste för publiken”

 

”Mamma Mia” och ”Stashade själar” ger då Robins förklaring till orsakerna, till sorgen som driver människor till att antingen ta avstånd från sina brustna omständigheter, eller bli det samhället säger att de är. För Robin är det viktigt att hålla i sina day ones, de en känner trygghet och tillit gentemot, speciellt när samhället han beskriver kan få en att hamna i banor en inte kan ta sig ur.

Även om ämnen som tas upp i släppet är tunga, och även om stämningen på de flesta låtarna lutar sig mer åt det dystra hållet, så lyckas Robin ändå att flika in med positivitet och kärlek i slutet som räddar lyssnaren från att drunkna in i övergivenheten. Outrot är ett brev till Lilla Robin, där rapparen berättar att han ändå lyckades att ta sig genom Stockholms spärrar, och brevet går sedan över till att shoutout:a alla vänner och familjemedlemmar som har hjälpt rapparen på sin resa. Kanske är det vad som behövs – kärlek, en glimt av hopp och gott sällskap räcker långt för att avveckla vilka samhällsstrukturer som helst.

Övre/Nedre använder Robin Nazari sig av ett intimt gäng av kollaboratörer, som i varje steg genom släppets körning visar på samförstånd för och lyfter upp varandras starka sidor. Det allra mesta sköts in house, från det visuella till det ljudliga, och resultatet blir än ett argument i Robins favör som styrker att kollektivet är starkare än individen. Människor och råttor i experiment må ha mycket gemensamt, och kanske så hade råttan i Alexanders experiment släppt mycket bra raplåtar om den hade TRE60 till vänner. Istället för att överdosera på morfin, det vill säga.