DOPEST TESTAR: Star Wars Zero Company - Ett nytt XCOM i Star Wars-universumet

Star Wars: Zero Company lyckas med något som få spel har gjort på senare år: det får turbaserade strategistrider att kännas riktigt spännande igen. Bit Reactors debut är tydligt inspirerad av XCOM, men med en galax långt, långt borta som spelplan.

Ett nytt XCOM för Star Wars-fans

Star Wars: Zero Company utspelar sig mot slutet av Klonkrigen. Du spelar Hawks, en före detta republikansk kapten som leder en grupp legosoldater. Gruppen tar olika uppdrag samtidigt som de dras in i en större konflikt kring den mystiska sekten Infinite Coil.

Upplägget ger Bit Reactor gott om utrymme att berätta en egen historia inom Star Wars-universumet. Spelet försöker inte bara återberätta något vi redan sett i filmerna eller serierna. I stället får vi följa en ny grupp karaktärer som befinner sig mitt i en galax på väg mot en betydligt mörkare period.

Det är också här spelet fungerar bättre än man kanske först tror. Hawks och hans kompanjoner känns som en blandad grupp snarare än ett klassiskt hjältegäng. Jedi, droids och prisjägare kan hamna sida vid sida i samma trupp. Det passar perfekt med Star Wars-idén om udda figurer som tvingas samarbeta.

Striderna är spelets stora stjärna

Det är dock när striderna börjar som Zero Company verkligen vaknar till liv.

Grunden är tydligt hämtad från XCOM. Du tar med dig en liten grupp operatörer ut på uppdrag. Deras olika egenskaper måste räcka mot fiender som ofta har både numerärt och taktiskt övertag.

Varje tur ger dig tre Action Points som kan användas för att röra dig, attackera, använda föremål eller aktivera olika förmågor. Det låter enkelt, men snart sitter du och räknar varje steg.

Ska du flytta fram en karaktär för att få bättre skottläge? Ska du använda en granat för att slå ut flera fiender? Eller är det bättre att spara resurserna och placera en soldat i Overwatch? Det är den typen av små beslut som gör att en till synes enkel strid plötsligt kan bli en hel kedja av taktiska val.

Samtidigt är spelet mer offensivt än många kanske förväntar sig. Att bara gömma sig bakom skydd och vänta på rätt läge fungerar sällan särskilt länge. Du behöver hela tiden flytta laget, hitta nya vinklar och utnyttja fiendernas svagheter. Det skapar ett riktigt bra tempo.

Dina karaktärer blir mer än bara soldater

En annan detalj som gör stor skillnad är Bond-systemet. När två karaktärer ofta slåss tillsammans utvecklar de en relation som kan ge permanenta bonusar. Det innebär att du inte bara bygger en stark grupp, du börjar också tänka på vilka karaktärer som fungerar bäst tillsammans.

Det här blir extra intressant när spelet använder permadeath. Förlorar du en karaktär kan det alltså innebära mer än att du tappar en stark soldat. Du kan också förlora en viktig kombination av två karaktärer som byggts upp under flera uppdrag.

Samtidigt är Zero Company något mer förlåtande än klassiska XCOM. Det finns möjligheter att använda nya operatörer och bygga upp laget igen. Ett enda misstag behöver därför inte förstöra hela kampanjen.

Mycket att experimentera med

Det finns åtta huvudsakliga specialiseringar och flera olika typer av vapen och förmågor. Eftersom karaktärer kan utvecklas på olika sätt finns det gott om utrymme att experimentera med laguppställningen.

Det bästa är att ingen enskild klass känns helt meningslös. En grupp med fel sammansättning kan däremot göra ett uppdrag betydligt svårare. Det gör att förberedelserna inför varje uppdrag blir nästan lika viktiga som själva striden.

Här lyckas Bit Reactor verkligen visa sin erfarenhet från XCOM-serien. Studion grundades av personer med bakgrund hos Firaxis, och det märks tydligt i hur strider, progression och lagbygge hänger ihop.

Men är det verkligen Star Wars?

Det är här vår största invändning kommer in. Zero Company är ett väldigt bra taktiskt spel. Men det är inte alltid ett lika bra Star Wars-spel.

Mycket av presentationen känns mer som ett generiskt sci-fi-spel än något som verkligen fångar den visuella identiteten från Star Wars. Karaktärerna har rätt kläder, vapen och arter. Men flera miljöer och dialoger saknar den där speciella känslan som gör att man direkt tänker på en galax långt, långt borta.

Det blir extra tydligt under spelets mer traditionella tredjepersonssekvenser. De fungerar för att ta dig mellan uppdragen, men tillför inte särskilt mycket och kan ibland kännas som något hämtat från ett annat spel.

Samtidigt ska man inte gå för långt åt andra hållet. Spelet har flera väldigt Star Wars-mässiga idéer. Att sätta en Jedi, en Mandalorian och en droid i samma trupp är precis den typ av kaotisk blandning som universumet är känt för. Och när striden väl börjar spelar det mindre roll.

Då fungerar kombinationen av blasters, lightsabers, Force-förmågor och taktiska positioner väldigt bra.

Tekniska problem stör tempot

På PS5 är presentationen överlag snygg, men spelet är inte helt felfritt. Vi upplevde problem med kameran, animationer, framerate och laddningstider.

Det är extra tråkigt eftersom striderna annars har ett väldigt bra tempo. När spelet börjar hacka, eller fiendens tur tar lång tid, försvinner en del av det som gör spelet så engagerande.

Bit Reactor har redan släppt en första större patch som bland annat fixar ett problem där skott med 100 procents träffchans kunde missa. Det finns alltså tecken på att spelet kommer bli stabilare framöver.

En stark debut från Bit Reactor

Det är svårt att inte imponeras av vad Bit Reactor har lyckats åstadkomma med sitt första spel. Star Wars: Zero Company uppfinner inte XCOM-formeln på nytt. Det behöver det heller inte göra. I stället tar spelet en beprövad idé, gör den snabbare och mer tillgänglig, och passar in den i Star Wars-universumet.

Det är framför allt striderna, karaktärerna och möjligheten att bygga sitt eget lag som håller spelet uppe. När en välplanerad kedja av förmågor lyckas och hela fiendegruppen plötsligt faller samman är det svårt att inte vilja köra ett uppdrag till.

Däremot hade vi önskat mer av Star Wars-känslan mellan striderna. Berättelsen fungerar, men presentationen och vissa dialoger gör att spelet ibland känns mer som XCOM med Star Wars-skins än ett spel som är byggt från grunden kring universumet.

Men kanske är det inte hela världen. För när du sitter med fyra karaktärer på en planet långt ute i galaxen, en fiendegrupp framför dig och tre Action Points kvar att använda, är Zero Company som bäst. Och då är det riktigt bra.