Hur vanligt är spökskrivande i Sverige egentligen?

Svenska artister och låtskrivare som Dani M, Pato Pooh, Simon Superti & Ken Ring säger sitt om spökskrivande

Poesi, dikter, konst och manus. Vad har dessa ord gemensamt (förutom att det låter som något din vilsne kompis skulle säga att hen arbetar med när ni ses på en gymnasie-återträff)? Allt detta ingår inom hiphopen som musikgenre och mer specifikt dess texter. Det sistnämnda av de ovan nämnda orden är mest intressant. Frågan kring hur många svenska rappare enbart är skådespelare som läser manus… Ja, den är klurig. Vi syftar förstås på spökskrivande – internationellt känt genom dess engelska översättning “ghostwriting”. Begreppet används ofta för att beskriva en artist som har fått en viss mängd hjälp i sitt låtskrivande.

Spökskrivande är det absolut mest använda begreppet inom musikbranschen speciellt inom hiphop-genren. Faktumet att artister samarbetar med flera låtskrivare är inget nytt. Många hiphop-entusiaster hävdar att rappare inte bör ta hjälp från andra i sitt låtskrivande. Detta blir fullkomligt absurt med tanke på att hiphop är en musikgenre precis som alla andra. Hur skiljer sig hiphopen från exempelvis klassisk pop, rock, dansband och schlager? Alla genrer där hjälp från låtskrivare är accepterat, om inte förväntat.

Vi spolar fram tiden till 2019. Hiphop är världens största musikgenre och dominerande populärmusik. Den har samma roll som rockmusiken hade under 70-talet. Dina föräldrar vill inte att du lyssnar på det. Det är kontroversiellt och vulgärt. De klär sig oortodoxt. Men det gör det bara ännu populärare och svårare att ignorera. Däremot blir författarskapet inom hiphopen inte lättare att diskutera.

Vi frågade några artister och folk som har arbetat länge inom musikbranschen och mer specifikt hiphopmusik för att förstå det hela lite bättre…

Simon Superti / Foto: Simon Almers

Rapparen och sångaren Dani M säger att hiphopen är en “kaxig genre” samt att de den “grundar sig i cyphers”. Ordet cypher härstammar från när flera rappare samlades för att antingen beatboxa, streetdans-tävla eller bara spela musik ihop. I modern kontext används uttrycket enbart inom battlerap, en tävling mellan två rappare vars syfte går ut på att dissa varandra på fyndiga sätt tills en av motståndarna inte har något vettigt att komma tillbaka med.

“Jag själv har spökskrivit en del åt folk. Och samtidigt har jag sjungit en och annan refräng som nån annan har skrivit också. Jag har inget emot det… men när man ska spotta en rap-vers där man ska hävda sig som MC då vill man kanske ha skrivit den själv så att det är ens egna”, säger Dani M.

Artisten är aktuell med 2018’s släpp av albumet “Pusher” som är en del av en kommande albumtrilogi. Projekten är en kollaboration med ingen mindre än producenten, låtskrivaren och artisten Simon Superti. Förra året dominerade han den svenska musikscenen med samarbeten tillsammans med artister som Z.E, Vic Vem, Adel och belönades en Grammis för “Årets Producent”.

Detta togs emot med ett av de finare tacktalen. Men under barndomen präglades Superti av ABBA och Bob Marley i sitt hushåll men hade även öronen för den italienske operasångaren Luciano Pavarotti.

“När vi var små så var det ju värsta prestige-grejen att ha sin unika stil och sin egen text. Nu har vi fattat att det verkligen inte är så. Alls. Men i exempelvis popmusiken har det alltid funnits
spökskrivande. Det är bara att det inte kallas för “ghostwriting”, det är bara “writing”, säger Simon Superti.

“Det är klart jag har skrivit texter till folk också. Men… om du är en MC som claimar din rap, då ska du fan inte ta spökskrivande. Ioförsig tror jag att alla i studion tar hjälp på ett eller annat sätt”, fortsätter han.

 

Utöver spökskrivande, existerar även “spök-producerande”, vilket förekommer ofta i diverse camps; en plats där flera låtskrivare och/eller producenter samlas för att skapa musik. Fastän flertalet olika erbjudanden till dessa platser har kommit till Superti har han tackat nej. Hiphop-veteranen Ken Ring erkänner även han att han skrivit texter till andra, men inte tagit emot hjälpen själv.

 

“[Jag] har inte så mycket erfarenheter av spökskrivande. Däremot skriver jag och har skrivit
mycket åt andra artister”, svarar Ken Ring.

Foto: @ArtByEsse

 

Begreppet “topline” används frekvent inom musikindustrin. En så kallad topliner skriver inte låttexten utan fokuserar sig in på melodin bakom låten och är alltså inte en officiell låtskrivare. Därefter drar han gränsen när en artist korrigerar en refräng eller melodi och när någon låtskrivare bokstavligen ställer sig bakom hela sången. Men Ring vill att rapparen ska vara en lyriker i första hand och inte enbart vara melodisk.

 

“Men nu är det mer spökskrivare i form av melodier eftersom rap har blivit mer melodisk”.

 

Under de senare åren har musikbolaget NBL Sound stiftat sig som en stor pelare inom den svenska musikindustrin. Bolaget sköter management, produktion och publishing för artister som Lamix, Reyn och Pablo Paz.

En av hjärnorna bakom detta är artisten och låtskrivaren Pato Pooh som är känt för sin 11- åriga verksamhet i den svenska hiphopscenen men idag uppskattar han arbetet bakom talangen mer.

“En spökskrivare är någon som skriver något utan att man får erkännande för det. Man gömmer spökskrivare långt bak i garderoben. Rap har länge handlat om att berätta sin egen historia, om att skilja sig från rapparen bredvid dig, om att berätta sin egen sanning. Nu när rap har tagit över världen… ser man likheterna med pop ännu tydligare. Ju större rap blir, och ju artister börjar fokusera sig på melodierna istället för texterna tror jag att den linjen
med att man måste skriva allt själv suddas bort.”, säger Pato Pooh.

Han har rätt. Hiphopen är den största musikgenren i västvärlden just nu och den dominerar populärmusiken på alla plan. Därför anser många att det känns naturligt att många även bearbetar låtskrivandet inom genren som folk gör med popmusik. Och ja, liksom alla andra som intervjuats för detta inslag har även Pato Pooh spökskrivit åt andra artister.

 

 

När en går djupare in på de spelarna inom musikbranschen blir det uppenbart att många är kända för att enbart ta hand om de ekonomiska aspekterna i branschen. Entreprenörer, musikagenter och skivbolagsdirektörer brukar oftast inte vara så involverade i sina artisters kreativa arbeten. Ett undantag är Andi Esfahani som jobbar med alla de yrkena nämnda i den tidigare meningen.

Han är allmänt bekant i musikbranschen som Dani M’s manager och driver skivbolaget Genius Music Group. Dessutom driver han bokningsbolaget A Capella Agency tillsammans med Batin Nakam. A Cappella Agency står bakom bland annat artister som Adel, Einár, Ricky Rich, Don V, Elias Abbas och många fler.

Frågar man Esfahani om sina erfarenheter inom spökskrivande meddelar han att “det förekommer” och ser det inte som en nödvändigtvis dålig sak. Liksom artisterna har han också skådat spökskrivande i sin karriär.

 

“Spökskrivarna jag vet om, kan vara folk som inte vill synas alls. De vill inte ha någon uppmärksamhet, vill inte vara i det offentliga rummet men vill ändå leva på musiken… De är oftast privata på Instagram, de vill inte ha många följare, men de gillar att skriva låtar. De är duktiga på det så jag tycker att det är bra”, säger Andi Esfahani.

 

Därefter berättar han att många av folks favoritartister har använt sig av spökskrivare. Ett exempel som gavs ut är en Dr. Dres största låtar “Still D.R.E.” som skrevs av ännu en hiphop-mogul; Jay-Z.

När det gäller den internationella musikscenen har några av de största namnen inom musikbranschen blivit offentligt kritiserade för sina spökskrivare för några av deras största hits. Däribland finns namn som Lil Kim, Diddy och Drake, varav den sistnämnde än idag blir anmärkt för sina medhjälpande låtskrivare. Den kändaste är Quentin Miller, vars namn blev igenkänt år 2015 när rapparen Meek Mill uttalade sig om att han skriver Drakes låttexter.

I fjol återuppstod snacket om Drakes hjälp när Pusha T bestämde sig för att dissa kanadensaren på de uppmärksammade diss-låtarna “Infrared” och “The Story of Adidon”.

Samtidigt har många välkända rappare påbörjat sina karriärer som så kallade spökskrivare. Jay-Z har noterats att ha hjälpt Foxy Brown med sin hitsingel “Get Me Home” och Nas medverkade som låtskrivare på Will Smiths låt “Gettin’ Jiggy Wit It”. Dock meddelade Nas att han skrev mindre på den lekfulla singeln än vad många önskar att han gjorde.

I modernare tid har Cardi B kritiserats för att ha “för många” låtskrivare med sig när hon skriver låtar. Stjärnan har inte förnekat det och skäms inte för det heller – snarare tvärtom. Låten “Violent Crimes” noterades som Kanye Wests mest sårbara och personliga låt.

 

Foto: Getty

 

Texten kretsar kring döttrarna North och Chicago och hur hans självutnämnt sexistiska kvinnosyn har förändrats tack vare att han har fött två döttrar. Det tog inte lång tid tills West meddelade att det var Pardison Fontaine som skrev alla verser. West hävdar han enbart ändrade på två textrader.

Självfallet är det bitterljuvt att meddela till ett barn att jultomten inte finns på riktigt. Detsamma gäller när vi hiphop-nördar får reda på att vi har hyllat artister för deras integritet, autenticitet och hårresande ordlekar när det har varit någon annan bakom detta. Hursomhelst bör vi påminna oss själva att det är orimligt att särbehandla världens största musikgenre på grund av någon romantiserad bild vi har målat upp för oss själva.

Rappare som behärskar freestyles och cyphers bör få sitt beröm som ett resultat av dess svåra och sällsynta konstform.

Men helt ärligt nu. Det finns flerfaldiga poplåtar som har nämnts som intima, känslosamma och andra helt meningslösa adjektiv som används av musikjournalister runtom i världen. Detta betyder inte att Rihanna eller Ariana Grande är mindre bra bara för att de fick hjälp med något mer tekniskt i studion…

Stigmatiseringen av spökskrivande är helt klart intressant och väldigt mycket av en generationsfråga. De melodiska tonerna i emo-rap, Latin-trap och R&B-influenser leder som en subgenre inom den långa kategorin av subgenre som finns inom hiphopen. Varav alla dessa genrer är mer melodiska än klassisk rap. En mer accepterande och inkluderande utveckling av låtskrivare kommer uppstå. Det är bara att göra sig redo för det eller pusta ut, beroende på vilken sida du står på.

Eller så kan du gå efter Ken Rings visa ord: dra en parallell mellan ämnet och bilkörning.

“Även om man kan köra bil så kan det vara skönt att ta en taxi ibland”.