Vad gör man när man redan bemästrat något? När man inte längre får den där adrenalinkicken, man brukade få? Vi mötte Imenella, up-and-coming från Tensta. Hon har flera års professionell erfarenhet inom dans, men är en nykomling på den svenska musikscenen. 

Trots att Imenella släppte sin första studiosingel “Moves” för knappt ett halvår sedan (låten fick senare en remix med gästinhopp från både nya och gamla namn) har hon redan hunnit agera förband åt artister som Mr Eazi och Fricky. I år uppträdde hon på Way Out West i Göteborg. Trots att musiken är något hon alltid drömt om att göra, har det inte varit en självklarhet. Något som däremot varit det, är dansen. Imenella är nämligen en av medlemmarna och frontfigurerna i danskollektivet Unruly Gang Sweden. Hon har både undervisat och tävlat världen runt. Dansen var något hon bemästrade helt, medan musiken länge förblev ett outforskat område.Visst hade hon tillsammans med kusinen Cherrie spelat in musik i unga dagar. Men när Cherrie valde att satsa på musiken, satte Imenella dansen i första hand. Förutom att själv bara dansa har Imenella även jobbat som koreograf, bland annat åt Linda Pira. När hon följde med på Lindas spelningar väcktes ett intresse för att själv skapa musik.

 

"Jag dansade på föreställningar i USA och i publiken satt typ The Game, Mariah Carey, Fugees och Nick Cannon. Trots det bankade inte hjärtat lika fort längre när jag skulle stå på scen. "

 

Vad var det som fick dig att backa från dansen?

“Jag hade gjort allt inom det. Tävlat i alla tävlingar och rest runt. Jag tror att det inte kändes utmanande längre. Drivet kommer ofta från en rädsla att misslyckas eller att man hela tiden vill elevate. Jag kände typ att jag inte gjorde det inom dansen längre och därför sökte jag mig till något som jag skulle vara 'meh’ på. Jag är en person som vill ha utveckling hela tiden men inom dansen hade jag kommit till en sådan nivå att, inte för att vara kaxig eller så, men det blev för lätt. Jag dansade på föreställningar i USA och i publiken satt typ The Game, Mariah Carey, Fugees och Nick Cannon. Trots det bankade inte hjärtat lika fort längre när jag skulle stå på scen. Det var typ det som gjorde att jag föll tillbaka från dansen tror jag.”

 

Från dansare till artist, hur gick det till?

“Jag började koreografera för Linda Pira, och turnerade med henne fett mycket. Det gjorde att jag såg mig själv kunna göra det också, så jag började skriva. Sen träffade jag STOR. Vi åkte tillsammans från Way Out West förra året och han skrev till mig. Jag umgicks inte med honom då och kände honom inte på det viset, så jag bara, ‘Bruh är du seriös?!’. Men jag minns när jag såg alla artister under Way Out West där i tältet. Du vet, när man dagdrömmer om någonting som inte ens har hänt? Jag drömde att jag var en av dem och då bankade hjärtat jättefort. Jag blev nervös över något som inte ens hade hänt ... Då visste jag att det var det här jag ville göra.”

 

"Dansen gjorde mig fett bekväm, ingen skulle kunna säga att jag inte kan dansa eller koreografera, jag skulle skratta åt den personen."

 

Vad hände sedan?

“Jag testade mig fram med musiken. Först var det något som var för mig och mina tjejer. Det skulle inte ut i en studio eller på Spotify, utan var något vi gjorde privat på min balkong i Rinkeby. Vi gjorde covers på franska låtar för vi tyckte det var kul. Jag kunde tänka typ, ‘Abow, den dagen jag står i Globen …’ och då känns det som att det faktiskt hände för jag kunde se visionen. Varje gång jag turnerade med Linda och såg henne köra blev det tydligt för mig, för jag blev nervös och rädd. Jag svettades varje gång jag föreställde mig att det skulle kunna vara jag. När jag hade skrivit en text brukade jag ringa till Cherrie fett mycket, till Linda också. Jag kunde sitta på bussen och bara, ‘Kolla vad jag har skrivit’. Jag blev alltid nervös när de satt och lyssnade och undrade, ‘Vad tänker de nu? Hatar dem det?’. Det var inte en självklarhet för mig att vara bra på musik. Det gjorde att jag blev osäker, men osäkerheten gjorde också att jag ville fortsätta. Dansen gjorde mig fett bekväm, ingen skulle kunna säga att jag inte kan dansa eller koreografera. Jag skulle skratta åt den personen. Jag vet vem jag är i dansen i alla situationer, men i musiken vet jag inte riktigt vem jag är än och det är det som är drivet.”

 

Kan du ta med dig din bakgrund som dansare in i artisteriet?

“Aa det är det som varit min dröm. Min inspiration har varit Britney Spears. Det är ofta jättekonstigt för människor att jag älskar henne men hon har gjort shower på en nivå som ingen annan kan. Långt innan Beyoncé. Det var henne jag såg upp till när jag var liten, och hennes shower jag satt uppe och väntade på. Min mamma lät mig sitta uppe fast jag var fett ung, Grammis i USA sänds ju sent. Jag visste redan innan jag gjorde musik, att om jag skulle bli artist skulle jag vara The Britney-type och inte bara rappa eller sjunga, utan både och. När jag får ett beat är min första tanke, ‘Kan jag koreografera till det här?’. Om jag inte kan det, är det inte rätt beat för mig.”

 

 

Att få bestämma hur man vill ha sitt kaffe

Musikbranschen, inte minst inom hiphop, är ofta mansdominerad. Både när det kommer till utbudet av artister och producenter. Att kunna koreografera och skapa sin musik själv minskar risken att bli överkörd. Imenella berättar att bakgrunden som dansare gjort henne härdad. Hon har funnits i industrin länge och varit med både bakom och framför kulisserna. Det har gjort att hon vågar säga ifrån när saker och ting inte står rätt till. Oavsett om det handlar om hur man vill ha sitt kaffe, eller att få rättvist betalt. När man står upp för sig själv som kvinna finns alltid risken för att bli kallad för diva, något som sällan händer män i samma situation. För att kunna stå upp för sig själv omger Imenella sig med människor som är på samma plan som som henne, och många av medlemmarna i crewet har funnits med sedan länge. Ett viktigt ansikte är STOR som Imenella, likt tidigare nämnt, mötte för bara ett år sedan men redan hunnit skapa mycket musik tillsammans med.

 

STOR är min familj. Han var den pushen jag behövde för att kunna ta det här till nästa nivå. Jag älskar att jobba med honom för att jag får vara mig själv. Det är något jag värdesätter mer än allt eftersom människor vill förändra en, eller så tror de att dem kan göra en till något bättre. Nästan som att den man redan är, inte räcker eller är bra nog. Då är det viktigt med människor som tror på konceptet av dig och den du är. Därför är STOR, och kommer alltid vara, viktig för mig eftersom jag får vara jag alltid!" säger hon.

 

 

Beyoncé eller Rihanna- en ständig jämförelse

En annan sak som manliga musiker oftast slipper undan, är jämförelse. För den som är någorlunda insatt i den moderna musikbranschen är det svårt att missa den ständigt närvarande jämförelsen mellan olika kvinnliga artister. Ännu tydligare blir det bland kvinnliga POC-musiker. Beyoncé och Rihanna, Nicki Minaj och Cardi B. Listan kan göras lång. Bakgrunden ligger i att kvinnor alltid förväntas tävla mot varandra och se varandra som potentiella fiender som kan ta varandras plats på tronen. Den bästa kvinnliga rapparen, sångerskan, R’n’B-artisten eller dansaren. Det är som om det enbart kan existera en i taget.

 

Du är ju kusin till Cherrie som slagit igenom stort både i Sverige och internationellt under de senaste åren. Är du rädd för att bli jämförd med henne?

“Hon är nummer ett i mina ögon men det känns absolut inte jobbigt, jag lovar. Jag vet ju vem jag är och jag vet också hur hårt hon har kämpat för att komma dit hon är. Cherrie är min kusin, men hon är mer som en syster. Jag vet hur hårt hon krigat och därför känner jag att om någon ens skulle nämna mig och henne i samma konversation, är det en fucking bekräftelse på att jag är fett fett bra! Cherrie är min idol och vi är varandras fangirls. Därför har vi inte musik ihop. Jag fick växa på egen hand, vilket jag är tacksam för. Kalle (K27), hennes lillebror får också göra sina grejer på egen hand. Det är bara för att man ska få känna att det man gjort, det har man gjort själv. Sen har vi stöttat varandra hundra procent.”

 

"Jag tänker, om både Hov1 och Tjuvjakt finns men aldrig jämförs. Då kan det finnas en Linda Pira, en Blen, en Cherrie och en Imenella.

 

Tror du att människors vilja att ständigt jämföra kvinnliga artister kommer försvinna?

“ Jag tänker, om både Hov1 och Tjuvjakt finns men aldrig jämförs. Då kan det finnas en Linda Pira, en Blen, en Cherrie och en Imenella. Det är helt absurt att den ena ska slå ut den andra. På riktigt tål jag inte den här kommentaren ‘Nya Cherrie’ eller ‘Nya Linda’. Jag gillar verkligen inte sånt för Linda är en av mina närmsta vänner. Jag har turnerat med henne hur länge som helst, vi är som syskon. Vi ska ha en gemensam turné bara för att visa att ni aldrig kommer få göra så med oss. Punkt slut. Det finns inte. Och Cherrie är mitt blod så ni kommer aldrig någonsin få säga så. Abow vi kommer hjälpa varandra upp!”

 

Din låt “Chagga” lyfter kvinnor, men kan du berätta lite om “Moves”.


“Många kan relatera. Min mamma sjunger refrängen vilket är en somalisk gammal visa. Jag tror det fanns en stolthet i att det fanns något som bara vi (somalier) kunde förstå, som var riktad till en viss grupp. Somalier har varit förtryckta fett länge, i alla tider och från alla håll. Både från svennar och andra rasifierade. Jag ville ha en låt som säger vem jag är, men som lyfter upp oss som folk.”

 

Du släppte “Moves” för knappt ett halvår sedan, du har uppträtt på SONY Live och i dag kör du på Way Out West. Hur känns det?

“Jag påminner mig själv att även om det går bra nu, kan det lika gärna gå mindre bra nästa år. Många artister jobbar hela tiden flera steg framåt och stannar inte riktigt upp och bara, ‘Det här har jag gjort, fan vad sjukt att jag gjorde det’. Nu när vi är på WOW är det bara det som är viktigt för mig. När det gäller framtiden tänker jag mer på vad jag vill göra, typ shower och sånt. Jag ska turnera med Linda Pira till exempel. När det går såhär fort glömmer man säga till sig själv att man förtjänar det. Men jag är jättestolt över mig själv.”

 

Intervjun avbryts när Imenella får ett SMS. Den nyligen släppta singeln “Chagga” har gått till viral och hamnat på Sveriges topp 50 lista, spelats på TV4s "Nyhetsmorgon" och blivit ett hett samtalsämne. När vi sedan lämnar intervjun för att bege oss till festivalområdet har vi en stark känsla av att vi snart kommer höra mer från nykomlingen. Inte Sveriges nya hiphopdrottning. Inte nya Cherrie eller Linda Pira. Utan bara Imenella (fast det är såklart inte så bara …) som är sig själv till hundra procent, och hon är här för att stanna.