Michael Jordan dissades av adidas & signade motvilligt på för Nike

Hur adidas tog en av mode och sportbranschens största L’s någonsin. Läs berättelsen om hur Nike signade Michael Jordan

Det är inte många som minns tiden då adidas och Converse var NBAs största och bästa skoleverantörer. På den tiden var Nike knappt med på NBA spelares önskelistor och om dom mot all förmodan fanns med så var det längst ner på önskelistan.

Innan 1983 var det endast en handfull basketspelare som spelade i Nike skor och den enda spelaren som egentligen är värd att nämnas är Moses Malone. På den tiden var Converse högst upp i näringskedjan med spelare som Larry Bird, Earvin "Magic" Johnson Jr och Julius “Dr. J” Erving. adidas låg dock inte långt bakom med namn som Kareem Abdul-Jabbar i sitt stall. Verkligheten och rangordningen i näringskedjan såg mycket annorlunda ut på den tiden jämfört med idag och allt bubblar ner till ett gigantiskt misstag- adidas dissade Michael Jordan och lät honom signa med Nike.

Drömde om att bli signade av adidas

När Michael Jordan spelade College-basket i North Carolina, spelade han uteslutande i Converse skor. Det handlade dock mer om att hans dåvarande tränare fick drygt 10.000 dollar per år av Converse i utbyte mot att hans lag spelade i Converse skor. Jordan själv var sedan dag ett en stor adidas supporter, som alltid drömt om att signa för adidas. När det väl blev dags för MJ att kliva upp i NBA fanns bara ett problem. Det fanns inga erbjudanden på bordet överhuvudtaget från adidas, vilket tvingade en mycket besviken MJ att leta vidare.

Nästa stop var Converse som var NBAs i särklass största skoleverantör. I ett konferensrum hos Converse pitchade skojätten sina argument till MJ och hans agent David Falk. Converse skröt om sin status bland konkurrenter och som lockbete droppade man stora namn som Magic, Dr. J, och Bird .

Michael som till synes verkade gilla Converse pitch, ställde en simpel fråga tillbaka:

 “With all these stars, where do I fit into the conversation?”

Svaret MJ fick från Converse var att han skulle behandlas precis likadant som man behandla alla sina signade spelare. Därefter presenterade Converse ett kontrakt värt 100.000 dollar per år, något som motsvarade vad andra stjärnor tjänade på den tiden.

Det var då Michaels pappa hoppade in i konversationen och ställde frågan:

“Don’t you guys have any new innovative ideas?”

Frågan möttes ironiskt nog av total tystnad och det var då MJ visste att Converse inte var rätt varumärke för honom. Han saknade det engagemang han letade efter hos en partner och det var här Nike dök upp i diskussionen.

Föräldrarna fick övertala MJ att ta mötet med Nike

Nike var på uppgång och de årliga siffrorna talade sitt tydliga språk. År 1973 omsatte Nike dryga 28,7 miljoner dollar, en siffra som under följande decennium hade höjts avsevärt och låg på 867 miljoner dollar år 1983. Trots detta började dessa siffror redan 1984 sakta börja sjunka och Nike redovisade sin första negativa kvartalsredovisning någonsin.

Nike som var desperata att vända den negativa trenden började aktivt leta efter nästa stora NBA-stjärna. I slutändan valde man att gå fullt ut efter en signatur från MJ. Det fanns bara ett problem, Michael ville inte ens ta ett möte med Nike. Han var så pass ointresserad att han sa följande till sin manager David Falk:

“I have no interest in going there, just do what you need to do to get me with adidas”

Men David Falk kände att han åtminstone ville ge Nike en chans att presentera sitt förslag, så han kontaktade MJs föräldrar för att få deras hjälp att övertala Michael att komma till mötet med Nike i Oregon. Efter många om och men lyckades dom tillslut få Michael att ta mötet.

Första spelaren att få en egen silhuett

Väl vid mötet presenterade Nike en röd/svart silhuett för MJ. En silhuett som MJ tydligt uttryckte att han inte tyckte var bra nog. Detta fick MJ att förklara varför han gillade adidas mer än Nike, han tyckte helt enkelt att adidas silhuetter var snyggare än Nikes. Nike svarade med att man var redo att skapa en helt egen silhuett för Jordan, vilket imponerade Michael då ingen annan leverantör tidigare lyssnat på spelarens input. Utöver den personliga silhuetten erbjöd man ett 5 års avtal, värt 500.000 dollar per år. Det kontraktet utklassade rekordet för högsta skoavtal som tidigare hölls av James Worthy och hans 150.000 dollar per år med New Balance.

 

Utöver den årliga avgiften erbjöd man även aktier i bolaget och diverse bonusar, vilket gjorde att MJ tjänade över 7 miljoner dollar över 5 år. Michael hade dock fortfarande inte spelat en enda minut i NBA och riskerna med denna enorma deal var tydliga. Nike lade därför till några klausuler i kontraktet. Enligt kontraktet var Jordan tvungen att uppfylla minst 1 av 3 krav under sina första 3 säsonger. Om MJ inte lyckades uppfylla minst ett av kraven innebar det att Nike hade rätt att avsluta kontraktet redan efter 2 år.

Kraven var:

1. Vinn Rookie of the Year

2. Bli en NBA All-Star spelare

3. Snitta minst 20 poäng per match under en säsong

 

För kort för att sälja basketskor enligt adidas

Trots detta monstruösa erbjudande ville MJ fortfarande hellre signa med adidas. Det var ju trots allt hans barndomsdröm. Så han tvingade sin manager att gå till adidas med budskapet att om adidas kunde matcha Nikes erbjudande så skulle han skriva på direkt på plats. adidas övervägde givetvis möjligheten och trots att många viktiga personer på adidas ville signa MJ var man tvungna att ta det upp till högsta cheferna i Tyskland.

Svaret som kom tillbaka från Tyskland var att Michael Jordan var för kort för att sälja basketskor och att de hellre signar Center Forwards än Guards. Det var detta som fick Michael Jordan att gå tillbaka och signa avtalet med Nike. Michael hade heller inte några som helst svårigheter att uppfylla Nikes krav, då han klarade samtliga 3 punkter i kontraktet redan under sitt första år. Och det var då som sport och modeindustrins största L någonsin blev ett faktum.