Är SMASH Sveriges nya hiphopfestival?

Jelassi, Tyla Yaweh, Mapei, Cherrie, Lil Pump och Post Malone intog klassisk konsertmark.

Runt om i Europa pågår årligen ett flertal stora hiphopfestivaler. Mest känt är kanske Storbritannien, med event som Wireless, Lovebox och Parklife Festival. Sedan några år tillbaka konstaterade musikströmningstjänsten Spotify att hiphop var den största genren i världen (baserat på analyser av lyssnarnas spellistor) och sommaren 2017 gick musikstilen om rock, på listan över mest konsumerade musik i USA. Har Sverige nu fått sin första ordentliga hiphop och urbana festival? Under gårdagen drog första upplagan av endagarsfestivalen SMASH igång. På spelschemat fanns 5 artister: Jelassi, Tyla Yaweh, Mapei, Cherrie, Lil Pump och Post Malone.

På fältet utanför Sjöhistoriska museet hade tusentals människor från hela Sverige samlats för att njuta av musik under kvällens slutsålda happening. Platsen utgör klassisk konsertmark där artister som Oasis, Nirvana och Pearl Jam tidigare spelat. SMASH, som var arrangerat av Woah Dad!, erbjöd en scen där artisterna körde live-set en efter en och inne på området fanns mat, dryck och merch till försäljning. Mörka moln seglade oroväckande in över festivalområdet, men släppte enbart ifrån sig några enstaka droppar. Vid 16:40 var det dags för festivalens inledande akt, nykomlingen Jelassi. Fast, egentligen har hon väl funnits med ett tag, men inte släppt några officiella soloprojekt. Dagen innan SMASH blev det dock ändring på det när hon släppte debutsingeln “Inte Konsti” (en låt som passade utmärkt live) via YouTube med en tillhörande musikvideo regisserad av Axel Nyroos. Tidigare har hon gästat Vinter på “10 År – Remix” samt DJ Black Moose på “20 Lax”.

 

“I just wanna say Sweden is the best fucking place I’ve ever been to. Are you guys ready to fucking rage tonight? Are you ready to fucking moshpit? I wanna see the biggest moshpit through the whole fucking concert”

-Tyla Yaweh

 

Efter Jelassis spelning uppstod plötsligt ett mindre tumult när flera människor rörde sig åt samma riktning med mobilkameran i högsta hugg. Det visade sig vara ingen mindre än kvällens andra akt, Tyla Yaweh som glatt vandrade runt i publikhavet för att posera på bilder och hälsa på fans. Tyla kan ha varit den, för den svenska publiken, minst kända artisten på spelschemat. Det hindrade honom däremot inte från att svepa in som en fräsch fläkt.“I just wanna say Sweden is the best fucking place I’ve ever been to. Are you guys ready to fucking rage tonight? Are you ready to fucking moshpit? I wanna see the biggest moshpit through the whole fucking concert”, ropade Tyla. Han fick snabbt gensvar från publiken som på bara sekunder formaterade en ring, redo att handlöst kasta sig in i vad som kallas för en moshpit.

Tyla Yaweh följdes upp av två kända stjärnor på den svenska R’n’B-scenen: Mapei och Cherrie. Mapei blandade äldre hiphoplåtar med poppigare hitsinglar som “Don’t Wait”. Sångerskans avancerade röstteknik och dans satte snabbt publiken i gungning. När Cherrie därefter klev på scen var publiken väl uppvärmd och hade dessutom vuxit sig dubbelt så stor som för enbart någon timme sedan. Men visst märktes en otålighet inför kvällens huvudakter. Med sin magiska stämma inledde Cherrie med den nakna, känslosamma låten “Kärt Barn”, som på den inspelade versionen gästas Ozzy och Guleed. Artisten körde ytterligare låtar från det nya albumet Araweelo, men även gamla favoriter som “Lämna Han” och “Aldrig Igen (må sådär)”. Förutom under den självklara publikfavoriten “163 För Evigt”, blev det som mest drag när hon överraskade med att ta ut stjärnskottet Jireel på scen för Hkeems låt “Fy Faen”, vilken 2017 fick en remix med de båda artisterna.

Lil Pump stod för kvällen röjigaste show

När klockan närmade sig 20:00 låg spänning i luften. Några festivalbesökare som anlänt lite för sent, försökte desperat pressa sig längre fram i publikhavet för att få så bra platser som möjligt. Rapparen Desto Dubb klev på scen för att agera förband åt Lil Pump och nu var otåligheten stor. När den 17-åriga rapparen från USA väl gjorde entré iklädd inget mer än jeans och kedjor till låten “i Shyne”, var det ingen i publiken som kunde stå stilla (alltså, bokstavligt talat eftersom hela folkmassan förvandlats till en enda stor moshpit). “You the guy in the white shirt. Yeah you! Tell everyone to move back! And you right there, what are you doing? You’re ruining it for everyone”, sa rapparen något missnöjt. Lil Pump fortsatte kvällen med kända låtar som “D Rose” och “Gucci Gang”, och konstaterade envist med mentaliteten av en rockstjärna att om publiken inte kunde gå ännu hårdare, skapa en större moshpit och göra som han sa, tänkte han inte köra fler låtar.

Kvällens avslutande akt, Post Malone, gjorde ingen hemlis av att ha anlänt till Stockholm. Föregående kväll sågs han festa med fans, bland annat på nattklubben F12 Terrassen. När det var dags för Post Malone att uppträda, cirka en timme efter Lil Pump, hade publiken både hunnit vila och varva ner. När han äntrade scenen med en röd beerpong mugg i högsta hugg kunde man däremot ifrågasätta hur mycket stjärnan själv hunnit vila efter gårdagens hålligång, men förmodligen var det inte så värst mycket. Det hindrade honom dock inte från att trigga igång publiken som hängivet sjöng med i verserna till varenda låt där stjärnans egna röst inte helt räckte till. Ungdomar hade rest land och rike för att få höra liveversionen av det nya albumet Beerbongs & Bentleys, samt gamla favoriter från den populära plattan Stoney. Post Malone erbjöd hela känslospektrat, alltifrån ärligt och emotionellt på “ I Fall Apart” till glädjeskrik på monsterhiten “Rockstar”. Kvällen avslutades med allsång till låten “Congratulations”.

Moshpits och klaustrofobi

Så, har Sverige äntligen fått en ordentlig hiphopfestival? Svaret blir, nja inte riktigt än, men visst finns de potential. Det är en mycket lyckad kväll, om man inte tänker eller analyserar för mycket. Om man inte var en av de som stod vid sceningången där minst hundra gråtande och avsvimmade ungdomar återhämtade sig efter att ha klämts i publikhavet och där berget av tappade väskor, tröjor, skor och telefoner växte sig större och större för varje minut. Med tanke på att det var en konsertkväll med 13-årsgräns blev känslan att detta var mångas första festivalupplevelse någonsin. Något som kan bli en traumatiska upplevelse om man inte är beredd på trycket eller redo att kasta sig handlöst in i moshpits (och sedan få hjälp upp snabbt om man faller). Summa summarum är därför att, SMASH blev för många en lyckad kväll med en förvånansvärt stark lineup för att vara första upplagan någonsin, men kanske inte är någon höjdare för den som har minsta tendens att drabbas av klaustrofobi.