Jelassi släpper albumet "Dom har bara gett mig ett namn"

Under våren har vi sakta fått bekanta oss med Jelassis andra fullängdsprojekt genom tre noga utvalda singlar. ”Balans (Vad händer Fatima!!?)”, ”Hallmattan” och ”Maskrosbarn (de nt ba jag)” har avlöst varandra och visat tre sidor av Farsta-rapparen som är båda familjära och utmanande. Visst är hennes känsla för berättande och språkakrobatik något som följt med hela karriären, men ämnena hon använder det till på Dom har bara gett mig ett namn får öronen att stanna upp.

Utan filter och med rå ärlighet har hon skapat vad som beskrivs som ett ”socialrealistiskt konceptalbum”, där vi får ta del av vardagsobservationer och reflektioner på uppväxten från perspektivet av ett maskrosbarn. Ett tema som har berörts på tidigare låtar som ”Trampat Sn1” från debut-EPn Port 43 men som nu ställs på sin spets.

”Som maskrosbarn känner man sig så ensam. För det är knappast så att människor omkring dig gärna pratar om att deras föräldrar har problem med missbruk eller psyket. Min högsta önskan för konsten jag skapar är att den ska vara relaterbar för andra maskrosbarn. Jag vill ge oss en plats i dagens samhälle”, säger Jelassi.

Foto: AKHI

Över albumets 12 spår tas vid med på en resa som går hela vägen in från porten i Farsta till en tidsresa in i uppväxtens lägenhet, allt skildrat av en vuxen Jelassis kloka insikter och eftertänksamma frågeställningar. Andra singeln ”Hallmattan” fungerar nästan som en samlingspunkt av minnen där Jelassi bläddrar igenom allt från trauman till sina egna diagnoser, ett bevis på att ärligheten inför sina lyssnare inte har några gränser med detta album.

”Testa gör ett album med dyslexi

Och, 1000 demoner som säger att du är skit

Krävdes 54 milligram bara för mig att komma hit
Det är tystnad som får mig att logga in”

När hon kollar inåt på spår som ”Hallmattan” och ”Balans” beskriver hon istället sina relationer till människorna i sitt liv på spår som ”mellanmål (vila i frid kewin <3)”. Här berättar hon om en barndomsvän som tragiskt gick bort efter tsunamin i Thailand 2004. En låt som trots sitt studsiga old scool-beat och Jelassis till en början entusiastiska flow delar med sig om en direkt hjärtskärande historia, kontraster som visar på att hennes enormt starka lyricism kan förmedla känslor självständigt medans produktionen tar ett baksäte.

 

Foto: Nisj via Instagram

Produktionen är dock en stor del av projektet som inte får underskattas. Nisj lågmälda melankoli och nästan frijazz-strukturerade beatbyggen är Yinet till Jelassis Yang, då den både lämnar utrymme för hennes spretiga flow samtidigt som det höjer texternas tyngd på de ställen det passar som allra bäst. En kemi som bara kan komma ur ett sådant långvarigt band de skapat sedan Jelassis karriärsstart.

”Det har varit turbulent för Fatima att konfrontera det förflutna och sig själv, det är en process som hon i hög grad fortfarande befinner sig mitt i också”, säger Nisj om att se Jelassis process.

”Dom har bara gett mig ett namn” är ett bevis på en artist som mognat med människan. En del av de sockriga hooksen från tidigare släpp kanske saknas här, men det kompenseras med substans som gör att Jelassis andra album känns mer som konst än mycket annat som släppts i Sverige under de senaste åren. Det är inte perfekt, men det är det ingen som är, och kanske är det vad som gör att albumet känns så befriande mänskligt.

Lyssna på ”Dom har bara gett mig ett namn” på Spotify nedan!