Pop Smoke släpper det stjärnspäckade postumalbumet "Faith"

Bashar ”Pop Smoke” Jackson lämnade ett långt och legendariskt legat bakom sig. Med hitalbumet Shoot For The Stars Aim For The Moon var The Woo ett hushållsnamn och en stjärna större än han någonsin varit. Pop’s manager & nära vän Steven Victor har sedan bortgången behandlat diskografin samt den återstående icke-släppta musiken med omsorg och respekt. Det har lett till att vi inte än fått en hel del ny musik tills idag: med det andra postumalbumet ”Faith” – en stjärnspäckad och episk affär.

De som under gårdagen hann ta en titt på projektets spårlista kanske uppmärksammade de många gäster på plats. Detta hindrar honom inte att öppna samt avsluta solo. Introt hanteras av hans mor, Audrey Jackson, som levererar en hjärtfylld Spoken-Word poesi om att hålla huvudet högt över 808Melo’s ”Dior”-beat. Pop Smoke tar därefter över själv med ”More Time”, som åter igen får honom att låta som dagens 50 Cent. Över en snabb och mörk pianomelodi hör vi ett ganska okonventionellt flow med inslag av små referenser till tidigare flyt och bars.

Efter en brutal och perfekt övergång går vi till ”Tell The Vision”, med inga mindre än Kanye West & Pusha T. För de med bra minne kommer man ihåg att just detta spår var teasat av Ye själv inför sitt tionde album DONDA: WITH CHILD. Det gryniga beatet blir en perfekt balans för alla artister att bidra med dess egna känsla. Push tar givetvis tillfället i akt för att slänga in några mycket relevanta och troligtvis nya bars:

”Look, Tyler got the album of the year, for now 

But Pop about to drop, I see the platinum in the clouds 

Now Push about to drop, so real trappers stick around”

Ett av albumets höjdpunkter kommer precis därefter, med “Manslaughter”, som gästas av Rick Ross och The-Dream. Varje artister låter som en miljard dollar på det lyxiga beatet från Jake One, Ryan Press, Daoud, och Jess Jackson. Flowet på refrängen får en nästan att göra kopplingar till hitlåten ”The Woo”. 

Med tanke på den oerhört lyxiga gästlistan kan det bli svårt att peka ut enstaka höjdpunkter. Så många stilar, röster, och vibbar hörs blandas i den härliga mixen. En intressant punkt hör vi på “Top Shotta” med en glitchig, glad, och episk produktion från The Neptunes. Vi hör Pop leverera hårda drill flows på de gulliga bjällrorna, och blandas med både Dancehall och Reggae från BEAM på bryggan – det hela låter som inget vi tidigare fått från artisterna.

Något som definitivt stod ut för många på tracklistan var inkluderingen av brittiska Pop-stjärnan Dua Lipa. Det var visserligen en utmaning att försöka avkoda hur spår 16, “Demeanor”, skulle komma att låta. Det visade sig vara en sann Pop-hit. Bashar lägger raspigt vacker sång över det studsiga beatet, och riktiga Woo-flows under versen. Lipa kommer in med sin spektakulära röst och lyckas dessutom ge oss en snygg shoutout till Smoke.

”So clap for the encore 

You can’t say pop without smoke”

Trots att sångerskan onekligen är på hemmaplan lyckas de två hitta en oförväntad kemi, och låter som en riktig radiohit. 

Avslutningen “Merci Beaucoup” blir en felfri slutpunkt på det 20-spår långa albumet. Det blir en hel del fan-service med de klassiska “Louis V Louis V”, “I pop a perc go retarded”, och Dior-referenserna. Därefter hör vi Pop ge oss ett vackert tal om att äga sina skapelser, och att satsa på sin egna konst. Outrot blir som en bugning framför en klappande folkmassa, och lägger ett perfekt slut.

Vi får höra en hel del olika röster och sounds på Faith, men vad som strålar mest av allt är utan tvekan Pop Smoke’s otroligt mångsidiga talang. Allt från genrer, producenter, och vibbar blandas, men aldrig får vi känslan av att The Woo är på bortaplan.

Följ Dopest för mer info om kommande släpp inom musikvärlden…