Intervju ISON: från Ison & Fille till debutsolo-EP:n 'Tronen'

“Jag kallar den Tronen för min mamma har alltid sagt till mig – se dig själv som kunglighet. Hon ser sig själv som drottning. Jag ska se mig själv som en kung. Och du som lyssnar ska också se dig själv som en kunglighet,” säger ISON. I helgen släppte han sitt första soloprojekt. EP:n fick just namnet Tronen. Nu sitter vi i en källare i Stockholm för att snacka om skivan, och hur det känns att plötsligt släppa musik på egen hand. “Jag behöver inte sitta på en kunglig stol, jag kan sitta här just nu, och eftersom jag är en kung blir det till en tron. När du hör musiken, när du hör den här EP:n, ska du känna – jag vill bara ut och ta över världen.” berättar han.

Tronen är ISON:s första solo-EP någonsin. Att höra honom ensam hör faktiskt inte till det vanliga. Allra mest känns han igen från den legendariska duon Ison & Fille. Killarna har mättat flera hungriga generationer av hiphopfans. När vi räknar på det, kommer vi fram till att de varit aktiva typ hela min livstid.

Ison & Fille började egentligen som en kompisgrej. De gjorde allt tillsammans. Spelade basket och hängde i samma områden på röda linjen i Stockholm. “Vi spelade basket tillsammans. Vi åkte till stan och försökte komma in på klubbar tillsammans. Vi stötte på tjejer tillsammans. Vi fick dissen tillsammans” skrattar ISON nostalgiskt. “Om vi skulle göra musik och lyckas – varför skulle vi göra det solo. Det är kul att äta med sina vänner istället för att göra det själv.” Och länge var det så, det var dom två – Ison & Fille. Från att börja göra musik på fritidsgården i Skärholmen och debut EP:n Tillbaka till gatan 2001 – till hits som “Länge leve vi”, “Jag skrattar idag” och “Stationen”. Spår där stora delar av Sverige kan skrika med till varje ord.

Och, länge leve Ison & Fille – för de är fortfarande Ison & Fille både indirekt och officiellt. Även om de valde att gå skilda vägar efter det senaste gemensamma projektet Vackra liv 2019. Och trots att de varit sammansvetsade i över två decennium – har de samtidigt alltid varit sina egna artister. När Fille satsade på solokarriären, bestämde sig ISON först för att ta en paus. Trots kärleken till musiken hade han börjat tappa glädjen. Plötsligt kunde han finna sig själv främmande för varför han ens gjorde musik överhuvudtaget. “Tillslut började jag tänka, okej nu måste vi få bekräftelse från alla andra. Nu måste vi få en hit. De yngre måste gilla oss, och hela den biten. Det kom lite som en panikattack och jag hamnade i en depression för mig själv tror jag. Det tog mig flera år att hitta en glöd, att börja gilla mig själv och sen gilla musiken igen.” berättar ISON.

Att hitta sig själv i musiken, men nu som soloartist, var svårare än ISON kunnat föreställa sig. “Det är bara att jag är så van att ha min andra halva med mig. Så jag kände att jag behövde försvinna ett tag, hålla mig borta tills jag hade någonting att säga.” säger han fundersamt när jag frågar hur det kommer sig att han tog en paus. Pausen skulle dock inte komma att bli särskilt långvarig. Det fanns nämligen en person som kunde locka ut honom ur grottan. Från mörkret tillbaka in i rampljuset. Vännen och producenten Miki Asante visste exakt vilka knappar han skulle trycka på. Det räckte inte bara att han tyckte sig ha det perfekta musikstycket. “Jag var såhära: jag är inte säker om du ska skicka mig musik …  Du kanske ska skicka till någon som är lite mer aktiv,” skrattar ISON. “Och han ba – det är lugnt, om du inte har kvar the magic, säg ba till … Det var med glimten i ögat, men jag blir ändå såhära vad fan – så kan du inte säga! För varje gång nån utmanar mig måste jag bevisa, vad det än är. Det var han som fick mig ut ur den där grottan.” fortsätter han med tacksamhet i rösten.

Resultatet blev EP:n Tronen, som består av totalt 6 tracks med både “Intro” och “Outro”. Vi hör gästspel från Simeon, Timbuktu och Leslie Tay. Skivan har, trots moderna inslag, ett övervägande Old School-sound. ISON fortsätter hålla samma röda tråd och bygga på det sound som Ison & Fille kickade igång tidigt 2000-tal, i samma era som artister som Petter, Timbuktu och Feven gjorde stora avtryck på landets hiphopscen. När ISON växte upp inspirerades han av namn som Nas, Redman, Queen Latifah och Warren G. Han lyssnade även på sådant som han egentligen inte var ett särskilt stort fan av – bara för att lära sig rappa eller flowa på ett nytt sätt. Det blev en utmaning. Att Tronen fått ett övervägande Old School-sound, är inget som beror på att han inte influeras av nyare hiphop, men det viktigast har varit att bygga upp en värld och en ljudbild som gör så att folk hamnar i en viss känsla eller stämning: “Jag tycker ba det är viktigt för mig att ha en konsekvent känsla. En röd tråd genom musiken. Jag har haft en viss identitet och låtit på ett sätt som folk känner igen. På Tronen tweakade jag det så dom märker att jag blivit bättre med orden, leveransen och timingen. Det här är ISON 2.0”.

Det tog mig flera år att hitta en glöd, att börja gilla mig själv och sen gilla musiken igen

Medan vi pratar spelas hiphop i bakgrunden. Allt från Nas och Kendrick Lamar till Nipsey Hussle. När den beroendeframkallande “Double Up” med Nipsey, Belly och Dom Kennedy kickar igång i bakgrunden förs tankarna direkt till ett av ISON:s mest omtalade spår från Tronen. Nämligen spåret “Nipsey”, som är just en hyllning till den bortgångna rapparen. Den har en LA-, West Coast-vibe som ger känslan av att det nästan hade kunnat vara ett beat till Nipsey själv. “Det är en hyllningslåt till honom men också en hyllning till oss själva. Han sätt var i världen av Bob Marley eller 2Pac. Han gjorde så jag ville prestera mer. Jag tänkte på honom väldigt mycket när jag fick höra beatet” säger ISON.

Ett annat spår som förtjänar att lyftas är den medryckande och glädjefyllda “Faith” med Timbuktu. Dessutom, avslöjar ISON, hör vi vocals från ingen mindre än Lilla Namo. “Jag har alltid velat gå in i ringen och sparras mot de bästa. Vi gjorde det tidigare på låten ‘Svart guld’. Jag ville in i ringen igen med [Timbuktu] och köra lite, så det var en dröm som gick i uppfyllelse för mig” ler han.

På titelspåret “Tronen” hörs det unga R&B-fenomenet Simeon, som förgyller låten med sin mjuka och varma stämma. Han hör till den nya vågen artister på den svenska musikscenen. “Exaaakt, man vill ta in lite yngre och inte leva i backspegeln.” skrattar ISON när jag nämner det. Idag har genrerna hiphop och R&B fått stort uppsving världen över, men när han gjorde debut med Ison & Fille såg läget annorlunda ut. Då låg hiphopen på många sätt i medias döda vinkel.

“När vi kom var Ison & Fille en av grupperna som pratade om vissa saker i området, i omgivningen ute i förorterna. Nu finns det jättemånga röster. Jag är stolt att vi kunde vara med under den utvecklingen. Vissa artister är med om bara en – vi var med om typ fyra eror av musik.”

ISON fortsätter; 

“Jag känner en stor stolthet och glädje att det går bra för allihop. Man kan säga vad man vill om musiken och innehållet som släpps idag, men att vi är på dom här listorna och att vi syns och är ansiktet utåt för hiphop – det är så vår musikgenre kan fortsätta överleva. Så det är en yin- och yang-situation. Även om man inte gillar det måste man respektera att det har tagit sig till den punkten som det har gjort.” 

Det här är ISON 2.0

När intervjun närmar sig sitt slut undrar jag om ISON har landat i sig själv som artist? Om han på riktigt fattat att han släppt ett helt soloprojekt?

“Inte riktigt än. Jag tror jag fortfarande är i processen av – har jag verkligen gjort det här? Men responsen och alla som skriver och hypar gör så jag vill fortsätta. Det fanns en tanke i mitt huvve att släppa Tronen och sen försvinna tillbaka in i min grotta … Men nu finns det kanske ett intresse för att hålla sig utanför grottan” säger ISON och ler. 

Vi kan inte annat än att hoppas att ISON håller sig utanför grottan, för vi längtar redan efter att se vad som väntar härnäst. Till dess – lyssna på Tronen nedan!