Viktor Ax: "Rappare skriver om det de upplever och vad är det de upplever? Jo det är verkligheten"

Under de senaste åren har svensk hiphop växt något enormt och dominerar idag topplistorna i hela landet. Den nya generationens rappare har suddat ut gränserna av vad som är möjligt, och det ser inte ut att stanna där. Framtiden för svensk hiphop ser ljus ut och bakom de flesta artisterna och dess framgångar finns personer bakom kulisserna som sällan syns eller får tillräckligt med erkännande. Det kan vara managers, producenter eller låtskrivare.

I Sverige finns exempel på flertalet skickliga producenter som varit med i många år men som i många fall hamnar i skymundan. En av just de är Uppsala-födda Viktor ”Ax” Axberg. Redan 2012 släppte han det internationella projektet och albumet The Lab med artister som D12, Sean Price och Saigon för att år 2014 börja fokusera på svensk hiphop och rap. Året därpå kom det svenska debutprojektet Dom som aldrig ser – som var det första utav tre. Med sig hade han artister som Abidaz, Dani M, Ozzy och Denz. Detta blev i många fall starten på en lång vänskap med några av artisterna. Nu, fyra år senare släpper Viktor Ax debutalbumet Epilepsi i en tid där han förutom framgångarna brottats med motgångar – där han främst tacklats med ett missbruk som han idag är ren från.

Du har hållit på med musiken i några år, hur kommer det sig att debutplattan kom nu?

”Jag har haft många andra projekt samtidigt, låtar till artisters releaser. Jag är producent jag ska inte ens göra egna skivor egentligen.”

Varför?

”Det är upp till artisterna – jag ska ju backa och bygga med dom. Det är det jag gör egentligen. Men det här är mitt sätt. Jag gillar att få plocka ihop ett album. Det kan jag inte göra på samma sätt om jag hjälper en artist för då bidrar jag bara med något spår. Men jag tycker det har varit roligt att sätta ihop det här projektet, välja låtar etc.”

Producenter lägger så mycket tid och får sällan cred. Nu börjar producenter ta mer och mer plats, känner du inte att producenter ska få sätta ihop sina projekt?

”Jag tycker artister ska få vara artister för annars blir det rörigt om alla ska försöka göra det. Det är dom som ska va i rampljuset. Det är som en film egentligen. Skådespelaren får skina och regissören är i bakgrunden men sen om manusförfattaren, sminkarna och alla involverade ska börja skapa film då kan det bli rörigt.”

Du har sagt att det här projektet är de första & sista albumet du gör?

”På svenska, jag tror det. Jag ska inte säga att det är skrivet i sten men det känns så nu för jag har inga planer på att göra ett till. Däremot är jag sugen på andra grejer. Jag har haft en paus nu ifrån musiken och jag har nästan gått i tankarna om jag inte ska fortsätta som jag gjort tidigare. För det som börjar bli nu hör inte ihop med det jag vill göra idag.”

”En del av den nya generationen hör inte ihop med det jag gör. Och jag hör inte ihop med det dom gör. Om jag ska gå in i ett projekt måste jag älska det jag gör,  för kan inte jag älska det då är det ingen ide att börja.”

I samtalet med Viktor blir det tydligt att han är väldigt mån om att hitta sig själv igen och att ta igen förlorad tid. Han är öppen med att missbruket varit ett stort problem i hans liv, men att han idag är helt ren, mycket tack vare Ken Ring som även gästar albumet på spåret ”Du”. Låten är dedikerad till Viktor Ax där han pratar till Viktor och tar upp hans tidigare missbruk. 

”Jag vill hitta mig själv, jag är en riktig arbetsnarkoman. I hela min karriär har jag varit i studion 24/7. Jag vet inte hur många gånger de senaste åren jag varit i studion på julafton, dessutom själv många gånger, och bara producerat beats. Jag fyller år på julafton. Det spelar ingen roll hur bra låtarna blir för det är ju nästan lite sorgligt. Det har tidigare varit nästan lika stort problem som drogerna att jag bara kör på och jobbar. I alla fall samma typ. Man flyr livet in i något annat.”

”En stor dröm jag alltid haft är att göra filmmusik och gå åt det hållet. Eller producera mer åt utländska artister.. Göra allt jag inte gjort hittills. För nu har jag lagt så mycket fokus på svensk rap och det känns som att jag inte vet vad jag ska göra mer.”

I takt med att hiphop-scenen i Sverige har växt så har även soundet förändrats. Nya artister växer fram och processerna förändras. Många av de stora rapparna väljer att undvika majorbolagen och istället satsa helt independent, något som gör att den traditionella modellen med skivbolagen sakta börjar förändras. Med den stora tillväxten så riktas även ögon på de kontroversiella texterna, och rappare granskas på ett hårdare sätt idag. Något som Viktor Ax blivit fullt medveten om.

Du säger att du inte står för det som händer idag, berätta mer, vad har förändrats inom rapen?

”För mig har soundet förändrats helt och jag har full respekt för hur det låter, sounds ska förändras hela tiden. Kanske jag som börjar bli gammal men jag känner att jag inte kan bidra för jag känner att det börjar bli för enkelt. De flesta hitsen idag i Sverige finns på YouTube. Beatsen finns där, och de låter ganska lika. Förut var det mer påkostat men det behövs inte idag och det har jag full förståelse för.

Skivbolagen hade ett filter som gjorde att det mesta höll en viss kvalitet men nu kan alla komma fram för det är bara att ladda upp det på Spotify och må bäste man vinna. Då är det klart att om man får behålla kakan och slippa utgifter som studio, producent, mix och master att man gör det, men jag tycker att det är synd för då väljer ingen att göra den musiken heller. För oss musiker är det oftast en konst men för de som ger ut det är det en business, och om de kan skära ner på utgifterna och dra in så mycket som möjligt så blir det på bekostnad av kvalitén.”

Det är nya tider, hårdare klimat och ny typ av musik och rappare.

”Många av de yngre som växer fram här och där rappar om de dåliga sakerna som folk visserligen gjort i alla år. Och rap ska såklart vara kontroversiellt. Men förr rappade man inte om att de dåliga sakerna var någonting bra, det var mer något som förekom och i vissa fall ett sätt att överleva. Nuförtiden framstår det destruktiva som framgång, som om det vore något bra och positivt att sträva efter.”

Det fanns det en rappare du jobbade med – Rozh. Du jobbade med honom 2015. Han fick ögon på sig efter ”Sopranos” och gick senare tragiskt bort. Vad känner du kring att det inte längre är musik, utan verklighet? 

”En tragedi. Det har gått för långt hela grejen. Jag känner inte igen det. Det är inte den verkligheten jag växte upp eller lever i heller. Man känner andra i det och det blir väldigt mörkt…”

Foto: @Erikbyerik

Tycker du rappare har ett ansvar?

”Jag har tänkt så en gång men samtidigt är inte rappare politiker. Rappare skriver om det de upplever och vad är det de upplever? Jo det är verkligheten. Vilka tar ansvar för det? Det är en politisk- och samhällsfråga. Jag tycker inte man ska kasta det på musiker eller någon annan som uttrycker något. Alla har ett personligt ansvar för sina handlingar. Samhällsproblemet är politiskt, det är varken producenter eller artisters ansvar, men det känns däremot som att politiker vill skylla på det för att slippa ta sitt eget ansvar. Personligen om jag fick välja så skulle jag kanske inte uttrycka mig så. Men det är ganska egoistiskt av mig som inte lever det livet ifrån den generationen att säga hur man ska uttrycka sig. Det är ganska lätt att peka finger på andra. Bättre att börja rannsaka sig själv istället.”

Epilepsi är mer personligt än något projekt du arbetat med tidigare, hur kommer det sig?

Det har blivit så. Större delen av när albumet gjordes gick jag igenom en mörk period i mitt liv och det ger uttryck på soundet också, för musiken brukar spegla det man lever oftast rent känslomässigt. Jag valde att göra det personligt för jag kände liksom att det kan vara tråkigt att enbart flasha med ljud. Jag gillar att göra min egna min grej.

Vilket spår betyder mest?

”Requiem för Pappa. Jag gjorde den en natt kort efter att han dog. Sista gången jag hörde hans röst var i telefonsvarsmeddelandet som jag samplade in. Jag hade inte lyssnat på det förrän efter jag fick beskedet. Vi hade den relationen att vi pratade varje dag. Jag sms:ade honom men fick inget svar och tyckte det var konstigt, 1-2 dagar senare kom mamma och gav beskedet.

Jag har aldrig lagt så mycket känsla på en produktion. Jag satt själv i studion hela den natten och var aldrig nöjd. Jag spelade låten för han på kapellet och tog farväl. Han frågade förut efter en låda The Lab-skivor, men det blev aldrig av. Så jag tog en hög och la de i kistan”.

Vad har du velat uppnå inom svensk hiphop?

Det förändras hela tiden. Första målet var att man ville höra nån spela in på något jag gjort. Sen får man nytt mål och tänker om någon kunde stå på scen och uppträda på det beatet. Sen tänker man ”Tänk om nån gjorde en musikvideo och släppte som singel via skivbolag”. Tänk om jag fick göra en hel skiva, tänk om någon skrev om min musik. Allt jag drömt om har kommit till en på något sätt, men man blir aldrig nöjd. Det är bra och dåligt. Man måste kunna vara tacksam men man får inte bli nöjd heller för då slutar man.

Du har aldrig varit rädd för att ta nya artister under vingarna och ge de en chans. Vad är din tanke? 

Att bara producera till etablerade artister är bara fusk. Dom kommer streama oavsett. Men om jag tar någon helt okänd och det går bra, då har vi gjort något fett. För då är det inte bara på grund av namnet.

Det som är nytt som de yngre tycker är fett kommer vi nog nästan aldrig förstå fullt ut. Äldre kommer alltid klaga. Jag försöker lyssna även om det är en genre som jag inte gillar, typ techno. Jag ger det en chans och försöker förstå. Men i vissa av de nya låtarna som kommer så kan jag inte höra syftet. Men uppenbarligen är det något bra som jag inte hör.

Albumet Epilepsi blir inte ett nytt kapitel för Viktor Ax utan det två-åriga projektet stänger boken för Viktor Ax’ gamla liv. Det här är numera en nystart för Viktor Ax och framöver kommer vi få se och höra en annan sida av producenten.

Lyssna på albumet nedan och läs mer om det här!