Erik Lundin: Om att våga ge saker den tid de behöver & att ”aldrig bli mätt”

”Allt det här betyder ingenting om du inte är hungrig när du ska fortsätta skapa”

Inför firandet av G-SHOCKs 35-årsjubileum vill grundaren Kikuo Ibes lyfta kreativa personers tolkning av märkets mantra ”Challenge The Limit”. Det är ett mantra som genom åren hjälpt till att forma armbandsurets ikoniska utseende och funktionalitet. I samband med att G-SHOCK fyller 35 år släpper klocktillverkaren en limiterad kollektion tillsammans med musikgruppen Gorillaz - och den klassiska 5600-modellen får en ny och kreativ uppdatering med hjälp från bandmedlemmarna.

Dopest får chansen att prata med svenska rapparen Erik Lundin, som själv förklarar att han lever efter mantrat "Challenge The Limit". Erik är en historieberättare vilket är något som tar hans texter till en helt ny nivå. Han är inte bara känd för att skildra sina egna historier - utan genom musiken har han även förmåga att lyfta andras. Erik berättar att genom att hitta nya ramar att jobba efter undviker han att hamna i "den där lådan", även kallad comfort zone. Erik påbörjade sin karriär under artistnamnet Eboi - men gjorde en stor omväxling när han valde att gå från att rappa på engelska till på svenska. Under sitt nya alias Erik Lundin släppte han EP:n Suedi, och det var då saker tog fart på riktigt.

Du har varit aktiv på scenen i över ett decennium nu. Jag kan tänka mig att allt inte har varit en dans på rosor. Vill du berätta lite om de svårare stunderna och eventuella hinder på vägen?

"Jag har kört väldigt länge och utvecklats under hela den här perioden. Det har varit väldigt upp och ned. Jag började som en feature-rappare kan man säga ... En gästartist-rappare. Jag körde mycket på samma sak som andra gjorde medan jag letade efter mitt sound. Det var det som var svårt i början, eftersom jag kom in tillsammans med Adam Tensta och de som körde på ett mer elektroniskt sound. Det var fett, men jag visste inte riktigt om det var det jag ville göra.

Jag hade precis flyttat till Sverige från USA och hade inte heller någon riktig studiovana. Jag körde på allt från elektroniskt till vanlig hiphop, trap, grime, dubstep - ja, allting du kan tänka dig. Det som var till min fördel var att eftersom jag inte hade något definierat sound, så hade jag inte snöat in mig på något som folk förväntade sig. De var vana att höra mig på allt möjligt, speciellt eftersom jag gästade så mycket.

Det tog mig otroligt lång tid att hitta till det jag ville göra, och det gjorde jag tillsammans med Mats Norman som producerade min första EP - när jag gick från Eboi till Erik Lundin. Han producerade Suedi-EP:n och Välkommen Hem-EP:n - det var där som mitt sound riktigt definierades."

Har det funnits något tillfälle då du velat lägga micken på hyllan?

"Det som är det läskiga är att jag aldrig hade en sådan känsla. Hur lång tid det än gick, år efter år. Det var nästan läskigare att tänka: 'Tänk om jag är en galning som bara fortsätter och fortsätter tills jag är 50 bast utan att lyckas men som fortsätter bara för kärleken till musiken'.

Under den resan var det aldrig så att jag slutade tro på mig själv, för jag visste att jag hade någonting. Jag tyckte att jag var bäst redan innan jag blev bäst. Men det var ändå ett hinder, för ju längre tiden går desto mer tänker man att: 'Fan, det kanske aldrig kommer hända?'

Vad blev vändpunkten? 

"När jag switchade från engelska till svenska. Dels förstod folk mer vad jag sa då jag rappade ganska snabbt när jag körde på engelska, men det blir också mer träffande texter när det är på svenska. Referenserna var närmre. Det var inte så internationellt, utan alla kunde förstå och relatera till de grejerna jag sa eftersom vi lever i samhället vars språk jag använder mig av. Det var då det för första gången kom fram på riktigt."

Dina texter skildrar många gånger hur det var en gång i tiden. Hur förhåller du dig till begreppet -tid, och på vilken låt har du utmanat dig själv som mest?

"Tid är ett koncept som jag i stort sett hela tiden använder mig av, eftersom jag ofta bollar mellan nuet och hur det var när jag var yngre, det vi gick igenom då. Det samhället gick igenom då - kontra hur det ser ut nu. Hur jag förhåller mig till tid i form av mina egna texter ... Då gillar jag historieberättande, och att dela mycket av hur det var för mig innan. Inte bara när det kommer till själva texterna utan även hur jag gör texterna.

Tid är viktigare för mig än att få något klart. Jag skriver inte för att bli klar jag skriver tills jag är klar. På den tiden när vi hade "My Best Friend Is My Grind" med RMH var det mycket 'Ah shit! Han har gjort tre låtar på en dag!' och det var viktigare än vad som sades. När jag lärde mig skita i såna grejer utan bara skrev tills jag kände mig klar och respekterade att det tar tid, märkte jag att mina texter blev mycket friare och mer välarbetade. Där kommer de där tiotusen timmarna som jag säger i min senaste singel in. 'Ni har inte lagt era tiotusen timmar än / Jag la ner mina för flera tiotusen timmar sen'. Jag har räknat på det där och jag tror att det stämmer."

"Jag skriver inte för att bli klar jag skriver tills jag är klar"

"Den text som är svårast att skriva är den som ligger en längst ifrån. Den som man kan relatera minst till själv eftersom man måste sätta sig in i någon annans liv eller livssituation. De texter som fått mig att utmana mig själv mest måste vara de mer självutlämnande texterna. De är svårare eftersom man måste sätta ribban för: 'Hur naket vill jag skriva den här texten?' Det är heller inte bara för min skull utan för folk omkring mig. Jag kan inte skriva texter som golar ner folk. Jag skriver mycket texter om folk som inte kan eller inte vill berätta sina egna historier. För att jag ska kunna göra det så bra som möjligt måste jag vara så ärlig som möjligt, precis som en dokumentärfilmare. Jag måste respektera deras integritet."

Hur prioriterar du din tid idag?

"Något som är otroligt viktigt för mig är när jag skriver är att det måste få ta tid, och då måste jag lägga min tid på att skriva. Det har bland annat gått ut över sociala medier och sånt där. Där har jag inte varit så närvarande. Det är för att när jag skriver så måste jag leva i det jag skriver. Dels skriver jag hela tiden - om jag sitter på tunnelbanan eller om du säger något najs nu. Då kommer jag säkert försöka översätta det och formulera om det till en fet rapp.

Jag lägger väldigt mycket prioritet på familjen givetvis, men även när jag skriver för då försvinner jag in i skrivandet. Det är bara då det kan bli riktigt bra. Nu för tiden hoppar jag bara på saker [gästinhopp] som jag gillar. Tidigare hoppade jag kanske på lite för mycket grejer, bara för att vilja synas. Det som du inte feelar helt och hållet sätter bara käppar i hjulet för dig själv. Om du inte får feeling för att skriva blir det aldrig bra.

Gästverserna är oftast lättare att skriva om jag gillar konceptet och beatet. De senaste låtarna "Titta På Mig Nu", "Cashen" med Masse och "Ljuset i tunneln" med Madi Banja gick fett fort att skriva för att jag redan hade den grunden. Jag kan skriva en låt hur fort som helst, men då är det för att det råkade bli så. Jag kan inte ha som mall att det ska gå fort."

G-SHOCK:s mantra är ”Challenge the limit”, hur förhåller du dig till det?

Det är ett mantra som jag lever efter. Jag gör det konstant. Det är allt ifrån att hitta nya flows till att hitta nya ramar att jobba efter så man inte är i 'den här lådan'. Det första och hittills största var när jag för många år sedan slutade skriva 'från A till Ö'. För mig var det som att uppfinna hjulet. Innan skrev jag alltid första raden sedan andra, tredje, fjärde. Det kan lätt bli så att man målar in sig i ett hörn. Man målar in versen i ett hörn eftersom man måste skriva nästa rad i förhållande till vad man sa raden innan. Det var min limit.

Jag märkte sedan att det går att skriva exakt hur man vill och man behöver inte vara låst till något. När jag upptäckte att man inte måste göra så - det var då jag hittade till det som var jag!

”Challenge The Limit” för mig, när det handlar om rapp, innebär att aldrig bli mätt. Hur hyllad du än blir, hur framgångsrik du än är, hur många streams du än har - allt det här betyder ingenting om du inte är hungrig när du ska fortsätta skapa. Det är min största skräck, att bli mätt. Då kommer jag börja göra något annat.

Missa inte våra tidigare intervjuer med Lamix och Thailee som pratar om deras syn på "Challenge The Limit" samt när Lamix fick en pratstund med G-SHOCK grundaren Kikuo Ibe!